Feminism

Nu ska jag ut och klampa i ett väldigt känsligt ämne men jag har tröttnat. För ett par veckor sedan skrev Blondinbella ett inlägg som verkar delat Sverige/läsarna i två delar. På facebook har inlägget delats, hyllats och hånats. 
 
Feminism för mig är att alla ska ha samma förutsättningar, rättigheter, lön, villkor med mera. Det ska inte spela någon roll vad du har för kön. Kvinna eller man spelar ingen roll. Det som jag tycker har gått för långt är utan tvekan är det där med hen, tjejfärger, tjejkläder, killkläder, killeksaker med mera. I vårt hushåll kommer aldrig ordet hen användas, inte heller kommer jag använda det i egenskap som lärare. Min son kommer aldrig att ha en klänning hängandes i garderoben och vill han av någon konstig anledning ha en så kommer jag att använda argumentet att klänningar är till tjejer. Min son kommer aldrig att få ett par rosa byxor, kjolar eller andra plagg som är avsedda för flickor. Min son kommer inte heller att få rosa nagellack, på sin höjd ett blått, grönt eller svart. Rosa, röda, lila nagellack med eller utan glitter är för tjejer. Min son är en pojke och så ska det förbli. Hans rum är fullt av pojksaker, på ena väggen är det fordon av olika slag, övriga väggar är blå och i taket hänger en fotbollslampa. Jag tror baske mig inte det är bra för barnen att flickor ska kläs som pojkar samtidigt som pojkar ska kläs som flickor. Jag har inte själv sett första avsnittet på serien fittstim men har hört diskussionerna och jag tror inte att barnet i avsnittet kommer må bra i slutändan. Vad spelar det för jävla roll vad barnet har för kön? Jag tror att barnet kommer att få en stor identitetskris när denne blir äldre. Tonåringar har problem som det är, varför skapa fler?  
 
Flickor och pojkar är olika och kommer alltid att vara. Det är inget vi kan ändra på. Det handlar om att vi ska resptektera och vara stolta över dem vi är. Att ha samma rättigheter med mera som jag skrev i början är feminism för mig. Inte att vi ska neka våra barn sitt kön eller göra alla könsneutrala. Låt pojkar vara pojkar och flickor vara flickor men glöm inte att lära era underbara ungar att respektera alla oavsett kön, ras, läggning med mera. Alla är vi värdefulle och unika precis som vi är. I egenskap som lärare vill jag tro och innerligt hoppas att jag behandlar mina elever, flickor som pojkar, lika. Jag ger dem samma förutsättningar och ställer samma krav. För mig är det inte en flicka eller pojke utan individer med olika erfarenheter och förutsättningar, som lärare är det min uppgift att utmana dem på ett bra sätt och därmed utveckla deras kunskaper.
 

Kommentarer:

1 Lisa:

Och hur ska det gå ihop med att varje individ har rätt att uttrycka sig som en vill? Min son älskar rosa, glitter och om han vill ha klänning kommer han få det. Tycker inte jag har rätt som förälder att hindra honom från att uttrycka sig själv, och jag hoppas innerligt att han aldrig träffar på någon som säger till honom att han har "tjejkläder" på sig!

2 Sarah:

Jag håller helt med dig Frida!

3 Cassandra:

Hej Frida! Hamnade i din blogg, och bläddrade tillbaka. Fastnade här och vill dela med mig av min syn på genusmedvetenhet.

Jag vill aldrig att min son berättar för ett annat barn vad hen kan/får/bör göra utifrån vilket kön barnet har. Om han skulle säga till en pojke att han har "flickkläder" skulle jag inte känna mig nöjd med vad jag lärt honom eftersom barnet med största sannolikhet skulle bli ledset. Och om min son inte vågade gå ut i sitt röda regnställ pga vad andra har sagt skulle jag bli förstörd. Han blir ofta tagen för flicka och att folk ber om ursäkt när de säger "hon" övergår mitt förstånd. En klänning/rosa jacka på en pojke är ingenting som skadar någon annan, något som däremot skadar är när barn inte lär sig att vara öppna och toleranta. Till exempel när det gäller just genus, men också med fokus på tex hudfärg, sexuell läggning eller religiös tillhörighet.

Om min son möter en man/pojke med klänning vill jag att han ska bemöta det med nyfikenhet, inte med intolerans och fördomar. Samma sak om han möter en manlig sjuksköterska eller en kvinnlig bilmekaniker. Jag vill inte berätta för honom vad flickor och pojkar ska göra, för tänk om jag som älskar honom mest i världen skulle bidra till att han inte vågar göra saker som känns rätt för honom? Min son älskar rosa OCH tycker om många andra färger, han leker med dockor OCH med bilar. Många sätter ett "eller" istället för ett värdefullt "och", ingenting ska tas bort - möjligheterna ska bli fler! Barn ska inte avkönas, de ska vara fria att bli sig själva och inte enbart ett kön. De ÄR pojkar och flickor, men det ska inte påverka vad de kan ha på sig, utbilda sig till, arbeta med, hur hög lön de har osv osv.

För att koppla öppenhet kring vad pojkar och flickor kan och inte kan göra till något konkret så kommer det tex att finnas barn som växer upp i hem där homosexualitet ses som något onormalt. Där kärlek mellan två pojkar eller två flickor ses som avvikande. Det kommer att drabba mitt barn när vuxna människors åsikter når hans öron. Människors föreställningar om vad som är "normalt" kan få otroligt negativa effekter och orsaka mycket lidande. Tex om ett barn får höra att det har fel kläder på sig av jämnåriga.

"Modiga prinsessor och ömsinta killar" och "Ge ditt barn hundra möjlighet istället för två" är bra böcker som ger en fördjupad insikt i vad genusmedvetenhet handlar om. Belindas serie beskriver varken feminism eller genusmedvetenhet på ett objektivt sätt, snarare med fokus på de argument och föreställningar som anti-feminister har. Så där missade du inget. ;)

Cassandra

Kommentera här: