Nu på morgonkvisten har jag läst de allra sista sidorna ur "Varför gråter inte Emma?" Vilken bok, så fängslande. Den är fruktansvärt samtidigt som den är läsvärd. Den är mer än läsvärd. Den tillhör en av de absolut bästa böcker jag har läst i kategorin biografi. Boken är fruktansvärd och hemsk. Läs den men förbered dig på att ta fram den stora rullen med toapapper. Igårkväll när vi låg i sängen och läste bad Seb mig att lägga ifrån mig boken för jag grät och hulkade över Emmas beskrivning av barnens begravning och minnesstund. Samtidigt som den är hemsk så är den fantastiskt i den bemärkelsen över all kärlek till barnen. Idag går mina tankar till Emma, barnen Maximilian och Saga samt övriga familjen!
