!

Även om vi inte har börjat med vab än så har vabruari integått obemärkt förbi. Lite smått irriterad blir jag allt. Alla är typ mer eller mindre sjuka nu och jag är mycket glad över att vi har sluppit skiten. Jag fattar inte varför man måste ha så bråttom tillbaka till jobbet. För hur du än vrider och vänder på saken så sprids ju detta på jobb och dagis (förlåt förskolor). Man lämnar barnen som är lite mer än lite förkylda med feberglans i ögonen och håller tummarna för att pedagogerna inte ska ringa och informera om febern, du åker själv till jobbet med näsdukar i varenda ficka. Snörval och förbannar denna jävla förkylning. Ja, så är det och jag är inte ett dugg bättre själv. Men vad kommer ur detta? Jo, en evig förkylning och sjukdomar som avlöser varandra. Senast jag var sjuk (förutom maginfluensan i november) så har jag inte varit riktigt dålig sedan min halsfluss 2008 och då ringde jag min mamma halv sex på morgonen och frågade om jag kunde åka till jobbet med endat 38,5 graders feber. Hallå, vad tänkte jag med? Jo, den där lilla delen i hjärnan som varenda svensk varkar ha. Jobbet klarar sig inte utan mig, jag sviker jobbet om jag inte dyker upp. Vad ska kollegor och chefen tro om jag ringer och sjukanmäler mig. SKIT I DEM! Stanna hemma, hellre en dag för länge än för tidigt. Det är väl bättre för både dig, din familj och ditt jobb att du stananr hemma, blir frisk och sedan ånga på istället för att komma tillbaka för att sedan bli sjuk igen. På grund av detta är hela Sverige just nu en enda härlig smittokälla. Visst det är inte bara på jobbet vi smittar men jag tror och hävdar att det är där skiten börjar. 

 

Här hemma är vi friska och idag har vi varait och matat ankorna i Tivoliparken, därefter ett nytt besök på MAXI. Lunch och vila för sedan lite bus med morfar. Nu ikväll har jag läst ut hungerspelen och ska påbörja del 2. Har ni inte läst böckerna så gör det. Måste se filmen igen. Seb har börjar sälja ut delar av vårt hem och numera är lampan i vardagsrummet ett minne blott.