jobb
Då är snart andra arbetsveckan till ända. Eleverna har snart gått sin första vecka och herregud vad min hjärna snurrar. På vissa bitar är jag helt borta och man kan ju bara undra vad mina kollegor tänker. Vet liksom inte riktigt vad jag ska göra men ska nog komma in i det snart. Trivs bara bättre och bättre för varje dag. Imorgon är det skolfoto som står på schemat. Först ett med alla mina kollegor och senare med ungarna.
Sonen är snart klar med sin första inskolningsvecka och det har gått hur bra som helst för honom. Idag hade sin första dag utan varken mamma och pappa. Tur för hela familjen att det är pappa som fixar detta. Jag var med i tisdags och fick blinka bort tårarna ett antal gånger och har bölat flera gånger denna vecka. Även om jag vet att Folke kommer att trivas så kan jag inte se bortom alla hans långa dagar. Han har tok för långa dagar enligt mig och det känns botten. Hade jag kunnat och möjligheten fanns hade jag gärna sett att hans dagar hade minskat minst 1 timme/dag. Men vi ska nog ta oss igenom detta, eller vi och vi snarare jag. Tycker inskolningen och alla hans långa dagar på dagis/förskolan är pest men så länge sonen är glad får jag vara nöjd. Hade varit en katastrof om han hade vantrivts.
Annars är det fullt upp här hemma och jag förstår mer och mer varför alltfler använder sig av rut. Dock inget vi gör men attans vad skönt det hade varit att komma hem till ett rent hus. Jämt ligger det tvätt som behöver tvättas och golvet hinner knappt torkar förrän det känns som ett varv i huset hade behövts. Hur hinner folk?
Idag har vi varit nere i stugan efter jobbet och hälsat på Sebs moster. Trevligt och god mat. Nu ska jag krypa till sängs, allt för att slippa stora mörka ringar under ögonen imorgon.
Ja känner samma med hemmet :) hur hinner folk och hur finns orken till att städa hela tiden, tur ja har min man där "städfreaket"!